mirjamistoveln

Åh vad jag ogillar när dendär gråmulnakänslan smyger sig på och fasten hur jag kämpar så lyckas jag inte skaka den av mig. Jag läser om allas glada semestersysslor på facebook. Och fasten jag också har roliga sysslor för mig och i princip semester så är den avgörande faktorn att jag är ensam här. Alla har åkt hem eller på semester med sina au pair familjer. Mina kompisar och min syster hemifrån kommer inte och hälsar på mig. Alla är på skojigheter tillsammans. Sedan när jag kommer hem så jobbar/pluggar alla och vädret har blivit kallt. Men mest pytt blir jag på att jag inte lyckas ta på vara denna dag! gaah!

Men igår lyckades jag i alla fall! Jag åkte till siena (själv). Helt underbart vacker stad, med gator som gick fram och tillbaka upp och ner lite hursomhelst. Stadens hullerombuller upp stakade sandfärgade bebyggelse reste sig upp framför en på kullarna. Varje tyngdpunkt i staden verkade vara vänd med ryggen till staden. Är det inte ironiskt hur man inte kan låta bli att älska allt oplanerat. Bara förmiddagen strosade jag ensam omkring och faktiskt lyckade njuta i min ensamhet. Sedan till lunch fick jag sällskap av två interessanta damer från en kvinnomanifestation som pågick i stan. Sedan träffade jag en supertrevlig norrman att babbla med medans vi gick bort oss p medeltidsgatorna.

Så! Nu känns det bättre! Ska ta tag i min dag och kanske åka till san gimignano, medeltidssatd som inspirirat till manhattan :) 

Varje morgon tittar jag ut genom fönstret för att se, kanske, kanske idag... För första gången i mitt liv är det inte sol jag spanar efter utan moln. Som om molnen skulle hjälpa särskiljt mycket. Det är varmt, varm,varmt ändå! Närmare 40grader förväntas man överleva, jag är helt slut! Men italienarna har inte tagit på sig kortbrallorna ännu äns!

Jag är så tusans uttråkad. Nästan alla tjejerna är ivägresta till Rom och jag kunde ju inte följa med eftersom jag spärrat mitt kort, begåvat nog. I fredags var jag barnvakt, vilket betydde hemmakväll (även om det är himla mysigt att vara själv hemma med bianca, hon är så duktig då :)). Igår sökte jag bostad hela förmiddagen och sedan gick jag själv till cacine (en bamsestor men ganska värdelös park om man inte joggar eller spelar fotboll, jag pluggade). På kvällen skulle ingen ut. Idag skulle vi till kusten, men valerias och davids bil hade haft inbrott inatt så det blev inget med det. Nu ska jag ut och göra dagen på egen hand igen och jag dör av tristess. Känner att hemlängtan smyger sig på när jag så mycket för mig själv.

Hur som helst så behöver jag lite stöd i mitt bostadsval. Jag kan bo apbilligt, i utkanten av gbg, för 500kr mer i månaden kan jag bo nära chalmers (på andra sidan chalmers gentemot stan) och för 500kr till hamnar jag i super-område i stan. Kan. Inte. Bestämma. Mig.

Mi sono dementicata che devo scriver in Italiano, almeno ogni tanto. Allora, lo faccio adesso. Voi che conoscete italiano, correte mi quanto che volete, per favore!

Ora mi sento meglio, molto meglio. Sono nella bella cittá Firenze, no?? Sono seduta in una terazza di una bibloteca con una panorama dell douomo. La gente qua sono tutti givanni. Oggi sono qua da sola per studiare per bene. Ma ieri sono andata con Cathrine. Non abbiamo stutiato nulla, ma il tempo era cosi bello! Abbiamo parlato tanto di tutto. Cosi mi sono riccordata che ho amiche anche qua, non solo in Svezia. E ora penso che insiemo con le amiche qua ho solo due mesi. E sto insieme con le amiche in Svezia tutto il resto dell tempo fra due mesi!

Ho anche presso il primo giorno dell corso, e ora il livello é piu alto, per questo sono contenta. Sento com imraró di piu.

Frågan till er lyder: Om man är en sorgligt pank människa ska man då ta den sista nivån av italienskakurserna för en summa av 1400riksdaler? Det sitter jag och funderar på såhär en tidig tisdagsmorgon, samma tisdag som kursen faktiskt börjar. Stressigt börjar det bli också. janejjanejjanejjanejja.... Jag lärde mig ju ganska mycket grammatik sist... men så tänkker jag att jag har ju boken så jag kanske kan läsa mig till den själv, fast jag försökte och det var ganska svårt (mitt försök var fem nyvakna minuter). För att prata lärde jag mig ju knappt alls eftersom alla var så dåliga på att prata i den kursen. Ååååh?

Denna första dag i Italien har bara senderats till att deppa här inne medans solen sken utanför. Men så när jag bestämt mig för att torka tårarna och snyta mig en allra sista gång och sedan gå ut och njuta av dagen, ja då bestämmer himlen sig för att börja gråta istället. Detta oväder är inte att leka med heller, det är rent av skadligt. Det haglar så hårt att min arm skadades när jag stck den utanför fönstret. Och åskan och blixtarna kommer tätt på varandra. Dessutom skulle jag verkligen behöva gå och köpa ett helt nytt neccesär innehåll för den glömde jag hemma. Gud skapade inte denna dagen för mig.

Men när haglet landade på marken så påminnde det mig om popcorn som poppar i en gryta så jag ska nog trösta ensamma jag med ocorn och en film nu. Hoppas solen skiner på er därhemma! 

Så nu är jag tillbaka i mitt drömland från mitt tråkland. Eller i alla fall borde det kännas så, men i stället känns det nästan tvärtom. Jag kommer tillbaka från min fantastiska familj, mina fantastiska släktingar, mina fantastiska vänner och ett fantastiskt studentfirande. Tack alla! Har, på bara en vecka, lyckats vänja mig vid att vara omgedd av folk man älskar, där man hela tiden kan vara sig själv. Men ska verkligen försöka njuta av mina två sista månader i Italien men det känns svårt när jag just nu grinar mer en Bianca.

Jag hade glömt hur seger kändes. Nu vet jag varför jag pluggade som en dåre i skolan. För att få svart på vitt att man kan någonting bra. Då kan man dömma sig själv positivt utan att det finns tvivel. Igår gjorde jag ett italienskatest för att se vilken nivå jag skulle börja på och jag gick därifrån med ett leende på läpparna och adrenalin i blodet. Jagg tvivlar på att det finns droger som fungerar bättre för den rushen eller som är lika beroende framkallande. Så nu är jag på väg till steg fem av sex, då jag trodde att jag skulle gå till treans. Så hejdå du fria liv och hej du saknade drogberoende liv! (Och i kan hälsa hejdå till svenska inlägg eftersom jag inte har tid att inte öva italienska ;))

Om förra veckan var händelserik så var denna påskhelg motsatsen. Alla har varit bortresta, sjuka eller upptagna. Så dessa dagar kommer i alla fall inte gå till historieboken, om inte för att ha ätit för mycket godis. Saknar sverige och hemma såhär i firandetider. Saknar de ljusa kvällarna, mamma med glasögonen på sned, pappas röda ansikte, vuxna lillasyster och min dumma hund. Vännerna, de nära och fina.

Men jag har det ändå så bra här! Känner mig som en del i familjen, tittar på film med dem, är på påsklunch och även bianca börjar acceptera mig som en en av dem. Nästa helg är det biancanotte. Galen kväll i florens och nästa vecka börjar min italienskakurs med tillhrande prov för att se vilken nivå jag hanar på. Ett är en skam, andra är okej, tredje är måslet. Inte för att jag egentligen vet något om nivåerna, men tredje lter bra.

Föräldra-(och barn)fritt. Tur är det att hela familjen är ute ur huset, för även om de är hur coola som helst, så skulle det vara lite pinsamt att jag vaknade klockan fem. (Men egentligen vaknade jag klockan nio för att hjälpa dem komma iväg, sedan efter två timmar gick jag och lade mig igen.)  Nog för att det var lite pinsamt att komma hem klockan sju imorse när Fabio tog sitt morgonkaffe innan han skulle iväg till sitt flyg (tiil Sverige!). Som ni förstår så håller Florens mig upptagen, men jag gillar det.

Det var mamma som väckte mig, tack gode mor, vem vet hur länge jag annars hade sovit. Jag fick lite smått panik för jag hade planerat att ha en riktig museedag sista kulturveckodagen. Turen var ändå med mig för kulturveckan slutar inte förrän imorgon, med gratis inträde till alla renässans mästerverk och allt vad det är. Så musseum blir det imorgon. Det är jobbigt med städer som lockar både dag och natt, men mest kul! I alla fall har jag nu lärt mig att man inte kan radera allt för många sömntimmar, någonstans måste man ta igen dem

Det var ett tag sedan nu. Helt plötsligt sitter jag i florens och skriver. Jag kommer bli en hejjare på att byta verklighet. Men det känns bra. Familjen här verkar, särskillt i jämförelse med den tidigare, mer avslappnade. Aldig har jag kännt mig så nöjd över ett stökigt hem. Bianca som den nya lillen i mitt liv heter, är ett riktigt charmtroll. Hon pratar italienska blandat med engelska och ropar redan mijam.

De sista dagarna i Rom var fina dagar. Tänk att man ibland hittar sådandär toppenmänniskor. Då blir man glad. Då blir man ledsen när man måste lämna dem.

Dansa natten lång. Filuren i bakgrunden tillhör inte tanken med bilden.


Bada kan man göra när det är varmt som tusan i April.

För två dagar sedan sa jag nu är det verkligen vår, även om det varit vår i svenska mått mätt sedan jag kom hit. Men nu har det verkligen slagit till och blivit sommar! Även om mina hjärnprocesser inte riktigt hinner med så njuter jag för fulla muggar. Och även om jag bitvis har en ytterst påträngande hemlängtan bitvis, så ångrar jag inte alls att jag har en veckas semester i denna underbara stad, med start nästa vecka.

Planer för helgen är, eventuell konsert och utgång på fredagskvällen. Lördag har jag aldrig en aning om. Lördagskvällen vet jag dock att föräldrarna ska på fest så då är det hemmakväll och ofantliga mängder popcorn när barnen somnat. På lördagen kommer också den nya tjejen, så det blir ju spännande. På sönda ska jag, Egle, hennes vän från Schweiz och Petra på gigantmarknad, porta portese, på förmiddagen. Eftermiggaden ska vi hänga (förhoppningsvis)i solen i villa portese i sällskap av massa dolce och jordgubbar. Det blir fint. Sedan är jag ju i princip ledig, ska nog smita iväg och bo hos egle en vecka innan det bär av till Firenze den sjunde 

Vid middagen idag frågade jag om de ville attt jag skulle åka när den nya kom elller om de ville att jag skulle stanna några dagar innan jag åkte. Men då sa de. "Nej stanna, stanna! Du får stanna så länge du vill, helst hela året. När måste du vara i Florens?" Sedan pratade vi om vad vi skulle säga tilll Leonardo. Då var de lite oroliga för att de tyckte att jag var den som barnen fäst sig vid mest. Och att jag var den av alla som de haft som lekte bäst med barnen. För du leker som ett barn! Haha, det är så sant som det är sagt. När Carolina ser bilar i taket och jag släpper in apor i rummet så tänker jag verkligen att de finns där. När Leonardo förundras över leksaksskelett i leksaksbutiken, så känner jag  hur coolt det faktiskt är, haha. Och jag springer omkring som en galning och kastar mig på golvet (när energin är tillräcklig). Så jag blev alldeles överraskat glad när de tyckte jag var så duktig. Jag som trott att de tycker jag är alldeles hopplös, eftersom jag tyvärr är som ett barn även när det gäller ording och reda.

Nu är jag tillbaka från Italiens norra toppar. Helt fantastiskt vackert var det där. Även mycket intensivt var det där, t.o.m. lite skidning har jag hunnit med. Som vanligt när jag ställer mig på ett par långa skidor och kastar mig ut i brant lutning så blir det lite sällskapsresan över mig, dock utan sällskap i det här fallet. Men efter ett tag börjar jag få lite flyt på det hela och jag blir strax påmind hur sjutusans kul det är att flyga fram på vit snö på mäktiga berg.


Lekplatsen besöktes mer eller mindre varje dag. Denna bild får väl också presentera vädret mesta delen av vär vistelse i Selva Gardena Wolkenstein.


Så här kan man se ut


En hel del timmar passerade i lägenheten också, med lek och barnprogram. Eftersom jag inte får lägga upp foto på barnen så får jag väl lägga upp foton som barnen tagit (inte för att jag frågat).


Som sagt, vackert. Det var även vackert väder denna tidiga morgon samma dag som vi åkte.