mirjamistoveln

Igår var jag och klippte mig på Valentinas skola, hon går frisörinriktning. Jag blev nöjd. Sedan hängde vi runt lite i Pavia. På kvällen följde jag med hennes familj till en pizzeria, där firades hennes lillebbrors sista fotbollsmatch med hela högljudda nioåringslaget (plus syskon!). Glas kraschades, tårar spilldes, skrik utbröts, fullt liv helt enkelt!

Hursomhelst på pizzerian sa Valentina att hennes pojkvän inte trodde på att hon var på en pizzeria med sin familj. Jaha, varför inte, undrade jag. Nä för att han är svartsjuk och rädd att jag ska kyssa någon annan. Inga andra anledningar till att han inte tror hon är på en pizzeria... vilken jobbig en. Nu vet jag ju att de är femton år (fast han är nitton, men mer som en femtonåring) och då gör man väl allt för lite drama. Men det verkar allmänt som att killarna håller stenhårt i sina flickor. Mate (en tjej från balloon) sa att hennes pojkvän kollade så att hon hade bh på sig(!) Vad det spelar för roll får ni fråga någon annan om, men det var tydligen också för att han var svartsjuk. Och Monica (hon som måste väcka sin kille) kan aldrig följa med sin vänner på disko för hennes pojkvän vill aldrig gå!.... Som sagt, helt andra premisser i dethär landet!

Och nu till vädret :) I förrgår snöade det här!! Vändningen har varit helt enorm. Ena dagen kunde man sitta och lapa sol i t-snirt och den andra går man runt i vinterkappan och huttrar. Men precis som när hösten kom hit, så är det första gången jag välkomnar årstidsbyten mot det kallare. Igår var det lilla-jul (som jag missae totalt) och nu längtar jag så in i pipsvängen till jul då jag får se alla mina nära och kära!! Ikväll skall göras vad som borde gjorts igår, jag ska bjuda familjen här på glögg (som inhandlades på ikea, ikea här säjler både vinglögg och svensk vodka, tok).

Könsroller i Italien är inte desamma som i Sverige, den saken är klar. Idén jämnlikhet har liksom inte riktigt fått något genomslag här. På tv är "tjejreklamerna" fyllda med rosa glitter och sockersöta nallebjörnar. "Killreklamerna" utgörs istället av riviga gittarer och snabba, tuffa bilar. Männen håller upp dörrarna för damerna och det är alltid de som betalar. Och dethär är liksom inget man ifrågasätter, det är bara så det ska vara. När jag och mamman handlar kläder åt Matteo och jag föreslog något med lite rosa på så sa hon något i stil med "men han är ju pojke", precis som att jag var helt knäpp. En tjej från balloon som bor ihop med sin kille, styrs helt av honom. Hon har inget jobb men hon måste ändå kliva upp tidigt varje dag för att väcka honom! Så olika det kan vara...


Det regnar en hel del här, som ni ser.

Tänkte ge er en hel rad med bilder men detta tröga internet lyckades bara klämma fram en på alla dessa timmar.

Och ps. för alla er som tror att ni läste något mellan raderna i mitt förra inlägg så läste ni fel :) (Jag pratar tex med mamma nu)

Italia é numero uno! Eller så. Jag vet att det är mycket upp och ner nu... och att jag riskerar att mina kära läsare får lätt wip-lash. Men så är det ju, man vill uttrycka sig när man är längst ner på skalan och högst upp. (Jag ursäktar för att jag använder denna blogg för egna begär.) Men å andra sidan, vem vill läsa när man "lagom": Idag har jag ätit.... Inatt drömde jag... Vädret är... (Hihi, men vem vill egentligen läsa om mina humörssvängningar?!... nåväl)

Kontentan av detta inlägg är, i vilket fall, att jag har det sjutusans bra här och jag har haft en mycket trevlig kväll ikväll! Sov gott alla nära och kära! Inatt drömmer jag om er ;)

Igår fyllde min kära mor år. Stort grattis till världens bästaste finfina mamma!! <3 Där hemma firades hon med en kladdkaka som syster bakat och jag bestämde mig för att lossas att jag var där och firade mamma, genom att själv baka en kladdkaka. Denna blev faktiskt ganska lik sverige-kladdkakorna, även om den behövde stå i ugnen i ca 50min istället för 20 av någon outgrundlig anledning.

Nåväl det är inte det viktiga. Det viktiga i denhär berättelsen är att pappan i familjen för första gången sa "It's good" om något av mina kuldinariska skapelser! Tidigare har han inte ens gett ifrån sig ett lite mmm som tillgännagivelse. Medan jag alltid säger att det är gott och så. Men nu, denna lilla fina kommentar, precis innan jag trodde jag var körd och var på väg att börja duka undan. Wey! Segern är min, segern är min, segern är min...!!!

Så jag hoppas att mammas födelsedag var lika bra för födelsedagsbarnet själv som den var för mig :) Här är hon

Jag måste bara skriva av mig lite innan jag lägger huvudet på kudden för att få någon timmes sömn innan morgondagen står för dörren. Ikväll diskotek, samma ställe. Jag säger då det, som jag saknar en vanlig hederlig fungerande konverstation! När de försöker prata med mig, det händer ju att jag åtminstone har en aning om vad dom menar, men det kan lika gärna var något helt annat. Och när jag någon gång försöker få fram något överhuvudtaget så förstår ingen. Eller också förstår de lite efter en halvtimmes desperata charader och då är det som att det jag sa borde vara så viktigt som om jag avslöjade lösningen på världens problem, fast jag kanske bara kommenterade låten. Till slut ger båda parter upp och då står jag mest där som ett fån medan de babblar på med varandra. Känns rätt hopplöst, för att vara krass.

Och det här med cykel igen, jag vet att jag repeterar, men jag gör verkligen sensation med min bici. Helt otroligt vilket samtalsämne en vanlig cykel kan vara. Men nog är jag övertygad om att jag utsätter mina nervers hälsa för mer skada (och mitt liv för mer hot) när jag sitter i en bil som far fram i 130 på mittlinjen och vars förare kan ha druckit både det ena och det andra, än när jag sakta MEN SÄKERT trampar fram på min cykel. Visserligen är det becksvart, men jag har ju lyse och jag mötte inte en enda bil eller levande varelse på hela vägen hem. Inget kan faktiskt lugna ner mer än en cykeltur efter en natt ute... tja det skulle ju vara en normal konverstation då.