Glad påsk

Om förra veckan var händelserik så var denna påskhelg motsatsen. Alla har varit bortresta, sjuka eller upptagna. Så dessa dagar kommer i alla fall inte gå till historieboken, om inte för att ha ätit för mycket godis. Saknar sverige och hemma såhär i firandetider. Saknar de ljusa kvällarna, mamma med glasögonen på sned, pappas röda ansikte, vuxna lillasyster och min dumma hund. Vännerna, de nära och fina.

Men jag har det ändå så bra här! Känner mig som en del i familjen, tittar på film med dem, är på påsklunch och även bianca börjar acceptera mig som en en av dem. Nästa helg är det biancanotte. Galen kväll i florens och nästa vecka börjar min italienskakurs med tillhrande prov för att se vilken nivå jag hanar på. Ett är en skam, andra är okej, tredje är måslet. Inte för att jag egentligen vet något om nivåerna, men tredje lter bra.

F(&B)F

Föräldra-(och barn)fritt. Tur är det att hela familjen är ute ur huset, för även om de är hur coola som helst, så skulle det vara lite pinsamt att jag vaknade klockan fem. (Men egentligen vaknade jag klockan nio för att hjälpa dem komma iväg, sedan efter två timmar gick jag och lade mig igen.)  Nog för att det var lite pinsamt att komma hem klockan sju imorse när Fabio tog sitt morgonkaffe innan han skulle iväg till sitt flyg (tiil Sverige!). Som ni förstår så håller Florens mig upptagen, men jag gillar det.

Det var mamma som väckte mig, tack gode mor, vem vet hur länge jag annars hade sovit. Jag fick lite smått panik för jag hade planerat att ha en riktig museedag sista kulturveckodagen. Turen var ändå med mig för kulturveckan slutar inte förrän imorgon, med gratis inträde till alla renässans mästerverk och allt vad det är. Så musseum blir det imorgon. Det är jobbigt med städer som lockar både dag och natt, men mest kul! I alla fall har jag nu lärt mig att man inte kan radera allt för många sömntimmar, någonstans måste man ta igen dem

Leende under toscanasolen

Skilllnaden är stor mellan familjen här och den i rom. Här är jag en del av sammanhanget och inte bara den nödvändiga praktiska delen. Första kvällen bjöd pappan med mig på hans nattliga rökstund. När de hade vänner på middag, så var jag med i middagen som vem som helst. Ikväll har vi tittat på italiensk film allihopa. Jag somnade.

Anledningen till det var, inte bara att jag faktiskt känner mig så avslappnad här, utan också för att jag sov två timmar i natt. Deras tidigare au pair är i florens och hon hänger med en grupp. Igår gick vi allihopa ut och florens nattliv slår roms. Här är allt så tätt, även dansställena, må de vara färre än i Rom. Hursomhelst, var jag efter en promenad hem i säng klockan fem för att kliva upp klockan sju för att färdas allihop till stranden. Vit sand, turkost vatten. Har ni någonsin haft detta i-landsproblem (italien-landsproblem), att ni har solmärken i smilvingarna :)

Vänner är bra fantastiskt. I fredagskväll ringde de bästa av denna sort och jag gick och la mig den kvällen mycket varm om hjärtat. 

Mammor är inte dåliga de heller. Särsklilt inte min. Det finns så många situationer i livet då bara mamma hjälper, om än så bara i form av långdistans oro. Så mammi detta inlägg är till dig så du vet att jag har det bra när jag missar dina skypesamtal.


Från en värld till en annan

Det var ett tag sedan nu. Helt plötsligt sitter jag i florens och skriver. Jag kommer bli en hejjare på att byta verklighet. Men det känns bra. Familjen här verkar, särskillt i jämförelse med den tidigare, mer avslappnade. Aldig har jag kännt mig så nöjd över ett stökigt hem. Bianca som den nya lillen i mitt liv heter, är ett riktigt charmtroll. Hon pratar italienska blandat med engelska och ropar redan mijam.

De sista dagarna i Rom var fina dagar. Tänk att man ibland hittar sådandär toppenmänniskor. Då blir man glad. Då blir man ledsen när man måste lämna dem.

Dansa natten lång. Filuren i bakgrunden tillhör inte tanken med bilden.


Bada kan man göra när det är varmt som tusan i April.

RSS 2.0