Var inte riktigt beeredd på detta
I morse vaknade jag klockan åtta, sedan dess har jag varit med barnen tills nu halv tio på kvällen. Jag har inte ätit middag ännu. Såhär kommer antagligen varje dag se ut, förutom på söndagar, min ända lediga dag. (På lördagar kan jag också få lite paus i dagen (tack)). Just nu känns inte detta helt okej. Hoppas det blir bättre.
Bestulen turist i Rom
Barnslig glädje, på olika vis
Lillan Carolina har hittills inte tytt sig till mig. Men idag när vi tittade på tv innan hon skulle sova så satt hon lugnt och mös i min famn. Då, ska ni veta, då blir man varm ända in i själen. Det blir man också då tuffa och vilda Leonardo spontant klappar en försiktigt på huvet då och då när vi ligger och tittar på tv.
...Och jag kan inte låta bli att skratta när de båda två kissar i vattnet när de badade idag :)
Man blir också lite glad av att köpa den annars så dyra torrenen på extrapris efter jul!
Vårkänslor fick jag idag också, det ni!
Förresten
Internet funkar super här! Så var inne på skype, gottfolk!
Leonardo är inte alls blyg för mig. Men Carolina blir fortfarande rädd ibland när hon är ensam med mig :(
Jag hoppas jag kommer få lite mer fritid sen för nu är jag med barnen från åtta på morgonen tills middagen vid nio! Sen är jag bara ledig på söndagar i princip... Jag kommer bli så trött.
Det är mycket fint här! Både i området, huset och i lägenheten!
Mums!
Mmmm äntligen känner jag mättnadskänsla i magen! De två första dagarna här i det så kallade matlandet Italien, har jag gott med onöjd mage och ett skrikande behov av en överdos blodsocker. Med två barn fulla med liv (varav ett ska hinna till skolan i tid) hinner man inte äta någon frukost. Vid lunch ska Carolina äta först och sedan när hon sover kan vi äta, jag och hennes mormor. Bara det att mormorns lunch består av en liten kopp fil av något slag, så det känns smått underligt att göra värsta braklunchen bara till mig. Sedan får man vänta till sena natten innan middag och då äter de knappt någonting! Gaah jag önskar jag var en sådandär liten italiensk princessa som åt tre ärtor (faktiskt mamman tog bara tre köttbullar igår). Men jag är en människa som måste äta. Men denna middag... äntligen åt de ordentligt och då tackar man ju inte nej! Supergod potatis- och pumpsoppa!
Puh!
Dessutom känns allt här lite jobbigt just nu. Känner mig otroligt ensam och osäker på hur jag ska få igång ett gung i denna nya vardag. Carolina tycker om mig men hon vill absolut inte vara ensam med mig. Jag tänker hela tiden, hur ska dethär kunna bli min vardag? Men så tänkte jag ibörjan hos Matteo också och där vande jag in mig totalt sen. Så det blir nog bra. Att man inte lär sig från första gången.
Idag är det i alla fall sol och härligt, det riktigt värmer i ens vintersjäl. Jag, Carolinas mormor och Carolina gick till en park i närheten. Det var fint, många glada barn. Jag och mormorn pratar mycket italienska och hon rättar mig ständigt. Jag försöker prata med carolina för hon förstår även om hon inte säger så mycket än. Lepnardo försöker prata med mig, men han pratr så otydligt för mig. Men jag är faktiskt överraskad över hur mycket jag kan ändå :) wihi! Nu ska jag fira med en kopp nescafe som jag just lyckats fixa alldeles själv (carolina sover)
Har anlänt
Saklig ista över min nuvarande siuation:
*Jag sitter i ett yttepyttelitet men gulligt rum
*Detta rum har en dörr
*Utanför denna dörr kan jag höra hur familjen är påväg i säng
*Föräldrarna i denna familj är glada och vänliga
*Barnen är urcharmiga och vi har redan fattat tycke för varandra
*Ofta förstår jag ine vad Leonardo säger men jag svarar efter bästa förmåga, då tittar han konstigt på mig ;)
*Det är tur att inte båda pratar, men den andre lillan springer omkring istället
*Här behöver man absolut inte frysa ute, men ikväll har det regnat
*Nu tusan ska jag sova!
