mirjamistoveln

Nästa onsdag, om exakt en vecka åker jag hem. Blandade känslor. Hittills har jag mest bara längtat, men det börjar samlas en liten obehaglig klump i magen nu och den gör sig påminnd varje gång Matteo skrattar. Jag inser först nu hur mycket jag ändå gjort mig hemmastadd här, kan inte riktigt förstå att jag inte kommer tillbaka hit.

I helgen var jag i Milano hela lördagen och handlade julklappar. På lördagskvällen åkte jag på middag med gymmet där jag dansar. (Man vet att det är en liten ort när gymmet anordnar julmiddag.) Efter middagen var det latinodansgolv, mest trevande trampande och någon vinglig snurr för mig dock. Kul, kvällen var... givande ;) På söndagen sedan träffade jag äntligen Andrea! (För er som inte vet, är han en som jag känner från tidigare skolutbyte med Italien, min italienska bror :))

Så min, i praktiken, sista helg här var minst sagt till min belåtenhet! Nästa helg måste jag stanna i huset hela dagarna med Matteo. Mamman är nämligen på sjukhus för en operation. Matteo vill varken äta eller sova med sin far.