mirjamistoveln

Huh! säger jag bara. Gårdagen spenderades största delen av tiden under täcket. Jag latade mig så mycket som man knappt ens får göra när man är sjuk. Det ända sm ursäktade mig var att jag kommit hem fem på morgonen, det var dålgt väder och att gårdagens morgondag (idag) skulle bli händelserikare med halloweenkalas och allt. Så blev det inte. Halloween festen var inställd på grund av regn. Så denna dag har varit gårdagens like. Det enda som ens påminnt om halloween är hur fruktansvärt, skrämmande, tråkigt jag haft och googels temarubrik, typ. Lagade potatis- och purjolökssoppa också för det kändes lite höstigt. Vädret är också höstigt, regn, men träden är gröna. Det enda, ens i närheten, av produktivt som jag tagit för mig under dessa två dagar är: pluggat italienska, läst en halv chiclit-bok (babbeldrottningen(!)haha, vem döper en bok till det och vem läser den??), hängt på facebook, målat, målat naglarna, bloggat, tittat på titanic (på italienska), skrivit dagbok, ätit, lekt lite med matteo. Men varför gör inte människan något med sitt liv? tänker både ni och jag. Men då kontrar jag, vad skulle jag göra? Kanske ge mig ut i ett regnigt ingenting en söndag? Njaa. Åka eventuella tåg till en stad, där allt är stängt på söndagar och sightsee:a för mig själv i regnet? Njaa. Åka till simbassängen och simma, tjaa kanske borde gjort det. Äta massa gott, krypa under täcket och tycka synd om mig själv? Jaaa!

Imorgon är jag också ledig. Då ska jag i alla fall ut och tända ljus och sjunga "Ute blåser blåser sommarvind..." någonstans. Sedan hoppas jag att risskördetidens slut ska ge utdelning, men det är inte troligt. Annars är det fritt fram för er läsare att ge massa spännande förslag på allt jag kan fylla min dag med!

Jag saknar bryggkaffe.

Kan inte tro mina öron när folk påpekar att det är glest mellan mina inlägg. Själv är jag förundrad över hur aktiv jag är med uppdaterandet! Jag menar det är ju ändå mig vi pratar om. Hursomhelst, här kommer ett inlägg bara för inläggets skull, om absolut ingenting. Niente.

Denhär veckan harjaga förutom att ta hand om Matteo gjort... inget. Eller ja, jag har varit ute och sprungit tre gånger, minst 40 min. Det är jag riktigt stolt över, för jag springer verkligen, har fått upp konditionen överraskande bra! Igår var jag på Baloon och hälsade på en av tjejerna som jobbar där. Det var bara killar där en torsdagskväll som denna. Inte så spännande (som det kanske låter), jag tog en cappuccino och trampade hemåt igen.

Inför helgen kan jag bara säga att risskördetiden är slut!

Tredje gången gilt, skulle man kunna säga. Var på det, vid dethär laget för er frekventa läsare, välkända Balloncafé igårkväll. Jag är så stolt över mig själv! Denna lördag hade jag gått upp sex på morgonen för att förflytta ,ig med tåg tre timmar till en liten stad vid havet, Arenzano. Där hade det varit fullt upp hela dagen och jag kom tillbaka till mitt kära ingenstans efter tio på kvällen. Jag var helt slut, men efter att fått smaka på den ljuva smaken av socialt umgänge i Arenzano var jag fast besluten att jag måste ta slut på min fasta. Så jag for iväg på min cykel mitt i det kalla mörkret och efter ett pit-stop på Genzones gubbhak där jag tog "un caffé" med hälften socker för att skicka lite liv i mina vener, var jag framme. Väl där beställde jag en öl och var precis påväg in i mina gamla gängor (stå en stund vid baren, hitta någon plats där jag kunde stå och vänta på att någon kom fram till mig). Men då daskade jag mentalt till mig själv och gick fram med mina grova boots till fyra tjejer på höga stilletklackar som verkade roliga. Och vet ni vad? Jag lever! Visst de blev väl lite förvånade och väldigt ställda när de måste prata engelska, men mest tyckte de nog att det var ganska kul att en sådan exotisk varelse från sverige befann sig i deras lilla värld. Så det var slutet på min sociala misär och nu har jag hälsat på halva stället där och minns namnet på ungefär två. Tydligen hänger de där varje fedag, lördag och söndag så jag vet ju ungefär vad som väntar mig, ganska kul ändå :) Och denna lilla håla är typ som ett grande fratello (big brother, som är jättestort här fortfarande), alla har varit tillsammans med alla och det är komplicerat hit och det är komplicerat dit. Känns som att det kan bli en lite klurig stig att vandra på eftersom jag varken kan språket (och ingen kan engelska) eller det sociala beteendet. Men äntligen lite äventyr, gottfolk!

Ska berätta lite om Arenzano också. Jag åkte dit för att hälsa på en familj som jag funderar att byta till. Jag har nog nte ens skrivit det, men efter jul så ska jag byta ställe. Helt enkelt för att jag måste göra det mesta av min vistelse här och det kan jag inte här i ensamheten. Jag kommer sakna min lille prutt bäbis så ont-i-magen mycket!! Men jag måste. Det blir nog inte den familjen men det var supermysigt att hänga med några i min ålder som jag faktiskt kan prata med (inte bara gestikulera och staka fram enstaka ord till). Det var tre aupairer som var där som jag träffade, en från sverige, en från stor brittanien och en från kanada. Mycket skojiga människor! Och det fick mig att tänka på hur mycket jag saknar att ha min klick!

I lördags var jag på en årlig vintage mässa i ett slott, inte så långt här ifrån. Egentligen är det ganska konstigt att denhär mässan är här för den är stor och folk kommer från hela italien till detta slott för att se på dyra minnen från förr. Men det var kul, mycket olika slags folk, allt från subkultur till östermalmsdamer (dock inte från östermalm såklart). Väldigt mycket att titta på. Men mest titta på, men jag lyckades ändå få med mig fjärde paret skor jag köpt sen jag kom hit(!) Nåja det är ju ändå i skolandet. Men nu är det basta!

Söndagen var en död dag. Jag var trött för jag hade inte kunnat sova pga vissa omständigheter. Jag lyckades palla mig till simbassängen för det var det enda jag kom på som jag faktiskt kunde göra här, men tom där var det dött. På kvällen pratade jag med mamma, syster och Anna, så mycket som skype tillät mig (vilket inte var mycket). Så skönt att få prata av sig med världens bästa människor!

Jag vaknar av att jag hör en bebbe tjuta, eller bara prata eller tjutande leksaker, detta någongång mellan 07.30-09.00. När jag går ut i köket möts jag av en liten filurs stora leende. Om han inte tagit sin morgonlur så sitter han med mig medans jag äter frukost i evigheter eller så tar vi en morgonlur tillsammans. Sedan går vi och gör i ordning oss för dagen ,klär på oss och byter blöja (på honom då såklart). Sedan leker vi kanske en stund innan klockan blir elva då han oftast börjar bli lite trött, och han sover en liten stund. Lunchdags är det vid tolv, detta kan vara en av de bättre stunderna på dagen men det kan också vara den värsta, beroende på vad han har bestämt sig för att vara på för humör. Ibland är halva matrummet täckt med mat och det ligger leksaker överallt som bevis på desperata försök att underhålla honom. Ibland är det bara lite mat och leksaker spridda, som tecken på en rolig och mättande matlek. När han fyllt sin mage är det dags för mig och hans mamma som oftast jobbar hemma. Och så var han trött igen, då går vi upp på hans rum och han sover i sin säng, en timme eller två. Sen, klockan 1530 om han inte sover fortfarande är det mellanmålsdags. Sedan leker vi en liten stund innan han ska sova en liten halvtimme, vilket jag tror det börjar bli dags för nu.

Dethär gör Matteo alldeles överlycklig: När man varit iväg en liten  stund och kommer tillbaka. När man pussar honom. När man gör roliga ljud. När vi dansar, ofta till Kent (det börjar ju bli höst) eller min skönsång. När jag sjunger (han är nog den enda som blir glad av detta). När han sjunger. När han pratar. När man lyfter honom på olika sätt. När han ser sig själv i spegeln, alla borde bli så glada av att se sig själva i spegeln, tror ju i och för sig att alla skulle bli det om de var så söta som honom. När man pussar honom. När man äter upp honom. När han får frukt efter maten. När han får skvätta vatten med sin vattenflaska. När han får bita en i fingrarna. När han får dra en i håret. När man kittlar honom. Och mycket, mycket mer.

Idag skrattade han till och med i sömnen och jag menar inte ett litet leende utan ett verkligt långt skratt. Ååh jag undrar vad han drömde, det var nog om mig ;) Vi har verkligen fina dagar tillsammans.

Slag, drag i håret, bett, det får man räkna med när man har han om en liten krabat. Ibland gör det faktiskt ont, men oftast är det mest mysigt, för han gör det med sitt busiga flin! Och all andra saker som händer i hans närhet skulle vara värd all smärta i världen, som när han precis vaknat och ett giganstiskt leende, som gör hans ögon till två streck, breder ut sig över hans ansikte när han får syn på mig. Han är alldeles underbar den lilla lilla människa!

Jag har börjat gå till en simhall inte så längt härifrån. Det är alltid massa folk där så det är trevligt. Men alla är väldans seriösa. Så där kommer jag bland alla svarta sportbaddräkter i min blommiga bikini, går i vattnet simmar lite i maklig takt men pausar lika mycket som jag faktiskt simmar. Förbi far någon stänkande crawlare. Fördelen med att det finns många seriösa simmningsutövare där, är att det därav också finns mycket ögongodis :P


Såhär snygg är jag i den obligatoriska badmössan och simglasögonen.


Jag bakade kanelbullar på kanelbullensdag, men de blev inte som vanliga hederliga svenska bullar. Med italliens konstiga jäst, mjöl och socker, blev de liksom mer... italienska. Goda men fula!


I helgen var jag i Venedig med familjen här. Matteo var inte speciellt imponerad, men jag var, igen.


Vi var och gungade igår, Matteo gillar! Speciellt när jag är en krokodil i ena endan som äter upp honom varje gång han gungar dit :D

Jag gav mig in på det igen! Bara det. Sen att det gick bättre denhär gången, woho! Dels var det inte fullt lika skrämmande denhär gången, även om man känner sig lite som "the odd one out". Kvällen bestod mest av att jag satt och pratade med två trevliga filurer, eller ja, de pratade och jag förstod hälften, jag pratde och de förstod hälften. Nåväl inte lika blött, patetiskt skrämt och kort besök på Ballon café denhär gången :)

Tidigare under dagen denna lördag hade jag varit i Pavia med grannens dotter... 15år. Och oj hon är verkligen femton och jag tycker det är störtkul! För i Pavia möötte vii upp heennes ääldre heemliga poojkvään. Heennes moor tyycker aatt haan äär prooblem såå jaag fåår iinte sääga nååågot oom hoonom, haha! (Skriiver sååhäär såå dee iinte kaan föörståå meed traanslaate.) Hursomhelst, de kunde knappt någon engelska så jag tror jag lärde mig mer italienska denhär lördagen än jag gjort på resten av månaden jag tillbringat här!


Baloon café, fullt drag. Detta foto är dock från förra regniga helgen.


Valentina och jag utanför doumen i Pavia.