mirjamistoveln

Jaha, här sitter jag nu i mitt efterlängtade, älskade Italien. Det är fredagskväll och jag sitter tyst på min säng och undrar vad jag kan jag hitta på härnäst, efter jag kliat mig lite på magen menar jag. Det kallar jag hejdundrande spänning det!! Hm... men egentligen ska jag ju inte klaga, jag skulle ju också kunna göra något åt det. Men här kommer det nu, mitt erkännande, jag vågar inte. Det är alldeles mörkt utanför, jag tvivlar på att den lilla baren med alla exalterande händelser den har att erbjuda, ens är öppen. Och jag kan ju inte alls språket ännu. Dessutom vet jag inte vad jag skulle säga till familjen, att jag ska på promenad i ett bäcksvart intet eller att jag ska gå och ragga på lite spelautomatsgubbar?

Ursäkter, ursäkter. Men äventyret får nog ändå vänta än så länge, nu ska jag titta på lite trueblood i min ensamhet och önska att jag hade lite sällskap (särskilt av en speciell).