mirjamistoveln

Såhär såg den ut På lördag morgon åkte jag till Roms gamla zoo med barnen och pappan i familjen. Där sprang vi omkring som galningar och tittade på alla möjliga djur. Sedan var det dags för lite släktlunch hos mormor. Usch jag gillar inte sådana tillställningar, man vet inte vilken plats man ska ta, tillhör man tjänstefolket eller familjen? Men ändå trevligt och gott.

Sedan frågade de om jag ville följa med och sova i ett slott i toscana. Såhär på distans höra jag vad lätt man svarar på en sådan fråga. Men, som kanske framgått, var (/är) jag i stort behov av lite lugn egentid, så jag tvekade faktiskt. Och jag känner i varenda nerv i kroppen, att ojojoj vad det hade suttit fint nu när vi kommit hem. Grät en liten skvätt av utmattning och av saknaden efter ett eget liv och hemma. (Och en flera timmars bilresa med energiska/otåliga/desperata/skrikiga/gråtande barn är ett riktigt tålamodstest)

Men jag ångrar förstås inte trippen. Helt fantastiskt fin! Toscana är obeskrivligt vackert och jag har haft mycket bus och kul med barnen :) Särskiljt Leonardo är förtjust i mig, han vill visa mig allt, leka med mig hela tiden och göra llt tillsammans med mig. Han ville t.o.m. sova i mitt rum på slottet! Carolina är fortfarande mycket hellre med mamma, pappa eller nonna när någon av dem finns närvarande.  

Här kommer lite beskrivning i bilder:


Alltså jag framför slottet/borgen vi sov i, mitt rum var i det vänstra tornet.


Här var någonslags naturligt varmt vatten. Det stank, men det var desto vackrare. Lägg märke till att folk badar, stanken ska tydligen vara dunderkur för huden.