Gick till slut segrande ut ur denna dag i alla fall.
Jag vaknade ur en dröm imorse, trodde jag var hemma. En dag brukar inte bli så bra när det första man tänker är "Nej" vid åtanken på var man vaknat upp någonstans. Inte för det är dåligt här. Men jag saknar verkligen hemma och alla människor som hör därtill.
När jag pallat mid upp fortsatte dagen i samma spår. När Leonardo fick syn på mig där han låg i sin farmors säng, blev han alldeles besviken, gömde sig under täcket. När jag skulle säga godmorgon slog han åt mit håll??? Jaha, helt plötsligt har vi bytt idé.
Men sedan vände det. Jag störde honom nog bara i hans farmor-morgonstund. För när jag hämtade honom från skolan (själv för första gången) sken han upp som solen här i Rom och jag fick världens bamsekram <3 Promenaen till Leonardos skola tar tio minuter dit och en halvtimme tillbaka. Denna halvtimme är lite av en kamp för grabben hittar på en massa bus på vägen. Idag skulle han kissa mitt på gatan! Så jag fick lyfta honom och springa med honom hem så gott jag kunde. Det tyckte han var kul och jag med, fast tröttsamt! (Fick sedan reda på att han får kissa på gatan om han måste, och ja, nöden har ingen lag.)
Sedan var jag ensam hemma med barnen för första gången i två timmar. Inte en endaste gång grät någon av dem. Inte en endaste gång skedde någon katastrof (beroende på med vilka mått man mäter). Wihii! Och Carolina kom till mig för tröst, annars går hon alltid till mormor eller farmor.
När jag pallat mid upp fortsatte dagen i samma spår. När Leonardo fick syn på mig där han låg i sin farmors säng, blev han alldeles besviken, gömde sig under täcket. När jag skulle säga godmorgon slog han åt mit håll??? Jaha, helt plötsligt har vi bytt idé.
Men sedan vände det. Jag störde honom nog bara i hans farmor-morgonstund. För när jag hämtade honom från skolan (själv för första gången) sken han upp som solen här i Rom och jag fick världens bamsekram <3 Promenaen till Leonardos skola tar tio minuter dit och en halvtimme tillbaka. Denna halvtimme är lite av en kamp för grabben hittar på en massa bus på vägen. Idag skulle han kissa mitt på gatan! Så jag fick lyfta honom och springa med honom hem så gott jag kunde. Det tyckte han var kul och jag med, fast tröttsamt! (Fick sedan reda på att han får kissa på gatan om han måste, och ja, nöden har ingen lag.)
Sedan var jag ensam hemma med barnen för första gången i två timmar. Inte en endaste gång grät någon av dem. Inte en endaste gång skedde någon katastrof (beroende på med vilka mått man mäter). Wihii! Och Carolina kom till mig för tröst, annars går hon alltid till mormor eller farmor.
Kommentarer
Postat av: Anna
Vi saknar dig också! Jag saknar dig! Hur mycket som helst. Tänkte precis på vad jag kan tänkas hitta på i helgen och min första tanke var - Mirjam såklart! Men kom sedan raskt på att det inte alls blir någon Mirjam i helgen. Och jag skrattade högt för mig själv vid tanken på dig rännandes längs Roms gator med en unge över axel. Haha :-)
Trackback
