mirjamistoveln

Det skulle kunna bli bättre här det känner jag ju nu efter att ha pratat med dem. Frågan är då om det skulle kunna bli så mycket bättre att det skulle vara värt det. Tror inte det. Även om jag lättare skulle kunna fråga fler eftermiddagar om jag får gå ut, så vill jag verkligen ha bestämd tid som jag vet är min.

Nu har jag i alla fall fått tid för att gå ut och jogga. Ikväll ska jag ut och dansa med Ieva, hennes vän Egle och hennes italienska vänner. Känns som att det är nu som staden ppnar sig för mig. Vänner, jag hittar, jag får vanor... och så byter jag. Sånt är livet. Även om detta år inte blir som jag tänkt mig, lär jag mig och upplever kanske mer (och andra saker än jag tänkt mig). Det är ju bra. Hej!