mirjamistoveln

Ta på dig kläder till tänderna, inget glitter eller uppseendeväckande, sy fast fickorna med pengar i. Uppmaningarna och galenskapshistorierna var många innan jag åkte till denna omtalade stad. Men jag åtminstone uppfattade det inte alls som galenskapsstad. Bilarna körde ju lite hursom helstoch liteskummamänniskor kanske man såg. Annars tyckte jag det var en stad med mycket liv (minus söndagseftermiddag) och vackert hav.

När jag kom på fredagskvällen, hade söta Frida gjort en smarrig risotto. Efter den och lite vin tog vi oss ner till "centro historico" för att gå på konsert:

Bandet var mycket speciellt,men efter ett tag blev de minst lika brasomspeciella.Trummisen var vän till dessa två suddiga figurer:

Alessandro och Frida!

Sedan hängde vi på centro historicos nattliga hängtorg (namnet har gått mig förlorat). Där pågick aktiviter i form av billigt öl drickande, snacksförsäljning, lite gitarrspellande, stojjande, snackande, rökning (av misstänka substanser) och en hel del frysandeför vår del. Men därifrån blev det oturligt nog inga bilder.

Men när man vaknar upp till en utsikt som denna

då blir det ju i alla fall foto. Dett är slltså utsikten från Fridas lägenhet.


Sedan bar det av nerpå stan för att leta buss som gick till buffalo- och medelhavsmatsutställningen vi skulle på.


Där var Frida alldeles lyrisk och såhär ser ett av hennes tusen foton därifrån ut. Dessa är alltså de buffalas som gör denäkta goda italienska mozzarellan.

Efter utställningen, med massa smakande av mozzarella och annat gott bar det av för kaffe mini dolce, vilande, mer ätande och massa snackande. På kvällen åkte vi till Napolis godaste pizzeria, och det var verkligt gott. Den inte allt för aktiva papparazzin missade såklart att fota.

Detta var i vilket fall lägenheten med värdinna, mycket tjusiga. 



Söndagen spenderades med slappt sightseeande och promenerande i staden. På detta torg firade carnivalen som är nu i dagarna. Såhär såg barnen ut bla

mini-charlie chaplin spelar boll




Vesuvius, om denna ö bestämmer sig för att få ett utbrott så ligger Napoli ganska illa till


Castell Ouvo. Mycket fint, byggt på ett egg och om dett ägg går sönder så så faller hela napoli.


Hgt där uppe med så fin utsikt måste det ju fikas, tänkte vi svensk och fint. Napolitanska ciacere (stavas inte så men ordet ska iaf betyda snack/tjatter/prat). Förut var chokladen grisblod och kakao. Vi fick även sällskap av en munter vakt som sa att de stängde.


Parken som finns längs med kusten i Napoli


Dörrarna i portarna i denna stad är anpassade efter min storlek


Galleria i Napoli som är en mindre kopia av den i Milano.

Efter denna promenad gick vi hem och gjorde som resten av alla Napolitanarna, åt lat långdragen söndagslunch i trevligt sällskap. Sedan åkte jag till tågstationen bak på vespa. Och det var denna finfina helg. Massa tack Frida för den!!