mirjamistoveln

Idag sa jag till Leonardo att jag nästan aldrig fiskat (detta är hans överlägset STÖRSTA intresse). Då frågade han, som följd, om jag skulle stanna till sommaren. Och som följd av det stack en liten kniv i mitt hjärta, men jag lyckades svara att jag inte visste. Då tittade han på mig med stora förvirrade ögon som hittade en gnista hopp när han kom på att men du kan ju fråga dina föräldrar! Jag blev helt ställd på en kant för jag vet att vi förr eller senare kommer behöva säga att jag åker. Jag sa att mina föräldrar saknade mig massa, vilket inte är en lögn direkt men kanske inte anledningen till att jag åker... Stackars lilla hjärta som lägger all sin tillit på de stora människorna omkring sig. Och så sviker jag.