Som ett barn

Vid middagen idag frågade jag om de ville attt jag skulle åka när den nya kom elller om de ville att jag skulle stanna några dagar innan jag åkte. Men då sa de. "Nej stanna, stanna! Du får stanna så länge du vill, helst hela året. När måste du vara i Florens?" Sedan pratade vi om vad vi skulle säga tilll Leonardo. Då var de lite oroliga för att de tyckte att jag var den som barnen fäst sig vid mest. Och att jag var den av alla som de haft som lekte bäst med barnen. För du leker som ett barn! Haha, det är så sant som det är sagt. När Carolina ser bilar i taket och jag släpper in apor i rummet så tänker jag verkligen att de finns där. När Leonardo förundras över leksaksskelett i leksaksbutiken, så känner jag  hur coolt det faktiskt är, haha. Och jag springer omkring som en galning och kastar mig på golvet (när energin är tillräcklig). Så jag blev alldeles överraskat glad när de tyckte jag var så duktig. Jag som trott att de tycker jag är alldeles hopplös, eftersom jag tyvärr är som ett barn även när det gäller ording och reda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0