Var inte riktigt beeredd på detta

I morse vaknade jag klockan åtta, sedan dess har jag varit med barnen tills nu halv tio på kvällen. Jag har inte ätit middag ännu. Såhär kommer antagligen varje dag se ut, förutom på söndagar, min ända lediga dag. (På lördagar kan jag också få lite paus i dagen (tack)). Just nu känns inte detta helt okej. Hoppas det blir bättre. 


Bestulen turist i Rom

Precis när man är som fattigast i livet någonsin... ja då blir ens plånbok stulen! Fy tusan vad arg jag blir när jag tänker på hur mycket trist folk det finns. Men det är klart, det kan ju hända mycket värre saker i livet. Men tusan... och jag som tyckte så mycket om dendär plånboken som jag fick av pappa i florens också! Annars var det en trevlig första dag i Rom, men det kommer jag ju inte minnas nu

Barnslig glädje, på olika vis

Lillan Carolina har hittills inte tytt sig till mig. Men idag när vi tittade på tv innan hon skulle sova så satt hon lugnt och mös i min famn. Då, ska ni veta, då blir man varm ända in i själen. Det blir man också då tuffa och vilda Leonardo spontant klappar en försiktigt på huvet då och då när vi ligger och tittar på tv.

...Och jag kan inte låta bli att skratta när de båda två kissar i vattnet när de badade idag :) 

Man blir också lite glad av att köpa den annars så dyra torrenen på extrapris efter jul!

Vårkänslor fick jag idag också, det ni!


Förresten

Svar på lite frågor...

Internet funkar super här! Så var inne på skype, gottfolk!

Leonardo är inte alls blyg för mig. Men Carolina blir fortfarande rädd ibland när hon är ensam med mig :(

Jag hoppas jag kommer få lite mer fritid sen för nu är jag med barnen från åtta på morgonen tills middagen vid nio! Sen är jag bara ledig på söndagar i princip... Jag kommer bli så trött.

Det är mycket fint här! Både i området, huset och i lägenheten!

Mums!

Mmmm äntligen känner jag mättnadskänsla i magen! De två första dagarna här i det så kallade matlandet Italien, har jag gott med onöjd mage och ett skrikande behov av en överdos blodsocker. Med två barn fulla med liv (varav ett ska hinna till skolan i tid) hinner man inte äta någon frukost. Vid lunch ska Carolina äta först och sedan när hon sover kan vi äta, jag och hennes mormor. Bara det att mormorns lunch består av en liten kopp fil av något slag, så det känns smått underligt att göra värsta braklunchen bara till mig. Sedan får man vänta till sena natten innan middag och då äter de knappt någonting! Gaah jag önskar jag var en sådandär liten italiensk princessa som åt tre ärtor (faktiskt mamman tog bara tre köttbullar igår). Men jag är en människa som måste äta. Men denna middag... äntligen åt de ordentligt och då tackar man ju inte nej! Supergod potatis- och pumpsoppa!


Puh!

Faaaasiken! Jag har glömt massa saker, viktiga saker! Jag visste att packningen gick alldeles för lugnt och smidigt. Jag har ingen mobilladdare (som pappa t.o.m. frågade i fall jag säkert hade med mig). Jag har inga foton med mig (Beckis fin collage står i mitt rum och där kan jag ju inte se det). Jag glömde akvareller. Schampoo och balsam har jag inte heller så mitt hår får var smutsigt tills jag köpt det.

Dessutom känns allt här lite jobbigt just nu. Känner mig otroligt ensam och osäker på hur jag ska få igång ett gung i denna nya vardag. Carolina tycker om mig men hon vill absolut inte vara ensam med mig. Jag tänker hela tiden, hur ska dethär kunna bli min vardag? Men så tänkte jag ibörjan hos Matteo också och där vande jag in mig totalt sen. Så det blir nog bra. Att man inte lär sig från första gången.

Idag är det i alla fall sol och härligt, det riktigt värmer i ens vintersjäl. Jag, Carolinas mormor och Carolina gick till en park i närheten. Det var fint, många glada barn. Jag och mormorn pratar mycket italienska och hon rättar mig ständigt. Jag försöker prata med carolina för hon förstår även om hon inte säger så mycket än. Lepnardo försöker prata med mig, men han pratr så otydligt för mig. Men jag är faktiskt överraskad över hur mycket jag kan ändå :) wihi! Nu ska jag fira med en kopp nescafe som jag just lyckats fixa alldeles själv (carolina sover)

Har anlänt

Åååh jag har nog aldrig varit såhär trött i hela mitt liv! Gick upp klockan fyra imorse och såhär efter ett antal timmar av vild lek, intesivt desperata försök att förstå vad som sägs och ständigt gott beteende känner jag att sömnen kommer komma kastandes över mig trots att tankar och känslor far runtruntrunt! Fybubblan vad jag kommer sakna hemma och alla ni underbara själar som finns omkring mig där!! Ni ska veta hur uppskattade ni är, nära och kära!

Saklig ista över min nuvarande siuation:
*Jag sitter i ett yttepyttelitet men gulligt rum
*Detta rum har en dörr
*Utanför denna dörr kan jag höra hur familjen är påväg i säng
*Föräldrarna i denna familj är glada och vänliga
*Barnen är urcharmiga och vi har redan fattat tycke för varandra
*Ofta förstår jag ine vad Leonardo säger men jag svarar efter bästa förmåga, då tittar han konstigt på mig ;)
*Det är tur att inte båda pratar, men den andre lillan springer omkring istället
*Här behöver man absolut inte frysa ute, men ikväll har det regnat
*Nu tusan ska jag sova!

Äventyr så att det räcker och blir över

Mamma mia! Som dom säger här. Igår var en helt toookigt galen kväll. När jag kom hem mötte jag Maddalena påväg till skolan. Sedan efter två timmars sömn kände jag mig super fit för att ge all min kärlek och energi till en liten krabat som idag bestämt sig för att vara lite extra gnällig. Till råga på allt sedan så kissar han på mig!

Men jag störtgillar honom ändå! Jag får bara vad jag förtjänar :)

Snaaaaart åker jag hem och sedan till finland. Kan inte vänta på att bara få vara jag med alla älskade trygga personer! Känns som att jag fick en överdos av äventyr igår.

Snart jul... med allt vad det innebär

Nästa onsdag, om exakt en vecka åker jag hem. Blandade känslor. Hittills har jag mest bara längtat, men det börjar samlas en liten obehaglig klump i magen nu och den gör sig påminnd varje gång Matteo skrattar. Jag inser först nu hur mycket jag ändå gjort mig hemmastadd här, kan inte riktigt förstå att jag inte kommer tillbaka hit.

I helgen var jag i Milano hela lördagen och handlade julklappar. På lördagskvällen åkte jag på middag med gymmet där jag dansar. (Man vet att det är en liten ort när gymmet anordnar julmiddag.) Efter middagen var det latinodansgolv, mest trevande trampande och någon vinglig snurr för mig dock. Kul, kvällen var... givande ;) På söndagen sedan träffade jag äntligen Andrea! (För er som inte vet, är han en som jag känner från tidigare skolutbyte med Italien, min italienska bror :))

Så min, i praktiken, sista helg här var minst sagt till min belåtenhet! Nästa helg måste jag stanna i huset hela dagarna med Matteo. Mamman är nämligen på sjukhus för en operation. Matteo vill varken äta eller sova med sin far.

Låt mig göra en grov generalisering och en djärv slutsats.

Inte konstigt att italienare blir som dom blir.  Jag menar, helt hysterisktt glada när de är glada och helt hysteriskt arga när de är arga. Ingen gråzon, inget lagom. De tillåts inget annat redan sedan de är bäbisar på nio månader.  När Matteo är i sin egna lilla värld och varken skrattar eller gråter, då är det närmast katastrof. "Cosa c´e?... Sei serio?..." undrar alla oroligt. Men han dagdrömmer ju bara, eller tänker på något annat. Jag om någon förstår denna "state of mind". Också när jag dagdrömmer, tror de att jag är trött. Men det är ju inte säkert att jag har rätt om Matteo, han kanske är djupt deprimerad i dessa stunder, vem vet? Men jag har svårt att tro det...



...Jag hoppas att de flest vid dethär laget har förstått att jag tenderar att ta till sarkasm och överdramatisera lite smått :)

Uppdatering, absurd avundsjuka och jul

Igår var jag och klippte mig på Valentinas skola, hon går frisörinriktning. Jag blev nöjd. Sedan hängde vi runt lite i Pavia. På kvällen följde jag med hennes familj till en pizzeria, där firades hennes lillebbrors sista fotbollsmatch med hela högljudda nioåringslaget (plus syskon!). Glas kraschades, tårar spilldes, skrik utbröts, fullt liv helt enkelt!

Hursomhelst på pizzerian sa Valentina att hennes pojkvän inte trodde på att hon var på en pizzeria med sin familj. Jaha, varför inte, undrade jag. Nä för att han är svartsjuk och rädd att jag ska kyssa någon annan. Inga andra anledningar till att han inte tror hon är på en pizzeria... vilken jobbig en. Nu vet jag ju att de är femton år (fast han är nitton, men mer som en femtonåring) och då gör man väl allt för lite drama. Men det verkar allmänt som att killarna håller stenhårt i sina flickor. Mate (en tjej från balloon) sa att hennes pojkvän kollade så att hon hade bh på sig(!) Vad det spelar för roll får ni fråga någon annan om, men det var tydligen också för att han var svartsjuk. Och Monica (hon som måste väcka sin kille) kan aldrig följa med sin vänner på disko för hennes pojkvän vill aldrig gå!.... Som sagt, helt andra premisser i dethär landet!

Och nu till vädret :) I förrgår snöade det här!! Vändningen har varit helt enorm. Ena dagen kunde man sitta och lapa sol i t-snirt och den andra går man runt i vinterkappan och huttrar. Men precis som när hösten kom hit, så är det första gången jag välkomnar årstidsbyten mot det kallare. Igår var det lilla-jul (som jag missae totalt) och nu längtar jag så in i pipsvängen till jul då jag får se alla mina nära och kära!! Ikväll skall göras vad som borde gjorts igår, jag ska bjuda familjen här på glögg (som inhandlades på ikea, ikea här säjler både vinglögg och svensk vodka, tok).


Klockan 07.44 en lördagsmorgon

Sitter och avnjuter ett välfungerande internet, ett där man kan kolla mejlen på fem minuter. Någon som är inne på skype nu kanske?? :)
Ska passa på att ladda upp lite bilder innan jag måste rusa iväg för att åka och klippa mig. Hur nu det ska gå med så knapphändig konversation. Jag kanske kommer tillbaka med en lila permanent.



...bild, det blev bara en. Överskattde både internet och tid. Men vilken bild sedan! <3 Det är faran själv som far fram i högsta hastighet, alá flinta flintsone-bil.


Flickor i rosa och pojkar i blått

Könsroller i Italien är inte desamma som i Sverige, den saken är klar. Idén jämnlikhet har liksom inte riktigt fått något genomslag här. På tv är "tjejreklamerna" fyllda med rosa glitter och sockersöta nallebjörnar. "Killreklamerna" utgörs istället av riviga gittarer och snabba, tuffa bilar. Männen håller upp dörrarna för damerna och det är alltid de som betalar. Och dethär är liksom inget man ifrågasätter, det är bara så det ska vara. När jag och mamman handlar kläder åt Matteo och jag föreslog något med lite rosa på så sa hon något i stil med "men han är ju pojke", precis som att jag var helt knäpp. En tjej från balloon som bor ihop med sin kille, styrs helt av honom. Hon har inget jobb men hon måste ändå kliva upp tidigt varje dag för att väcka honom! Så olika det kan vara...


Det regnar en hel del här, som ni ser.

Tänkte ge er en hel rad med bilder men detta tröga internet lyckades bara klämma fram en på alla dessa timmar.

Och ps. för alla er som tror att ni läste något mellan raderna i mitt förra inlägg så läste ni fel :) (Jag pratar tex med mamma nu)

Trevlig afton

Italia é numero uno! Eller så. Jag vet att det är mycket upp och ner nu... och att jag riskerar att mina kära läsare får lätt wip-lash. Men så är det ju, man vill uttrycka sig när man är längst ner på skalan och högst upp. (Jag ursäktar för att jag använder denna blogg för egna begär.) Men å andra sidan, vem vill läsa när man "lagom": Idag har jag ätit.... Inatt drömde jag... Vädret är... (Hihi, men vem vill egentligen läsa om mina humörssvängningar?!... nåväl)

Kontentan av detta inlägg är, i vilket fall, att jag har det sjutusans bra här och jag har haft en mycket trevlig kväll ikväll! Sov gott alla nära och kära! Inatt drömmer jag om er ;)

Sonno lationo... no!

Latinodans kurs stod på schemat idag. Av denna efarenhet kan jag bara dra två slutsatser. Jag kan inte dansa. Jag kan inte prata italienska. Denna timmes lektion, gjorde detta väldigt tydligt, oangenämt tydligt.

Men en vacker dag, mina vänner.... om än i ett annat liv :)


Pappa!

Kära pappsens dag igår! Jag hoppas alla ägnade en uppskattande tanke eller två till sina pappor. Det gjorde i alla fall jag, dock lyckades jag inte prata med honom mer än ca 10sek. Men pappa, jag hoppas du hade en bra farsdag ändå :)

Här är farsgubben, hihi


Födelsedag och kladdkaka

Igår fyllde min kära mor år. Stort grattis till världens bästaste finfina mamma!! <3 Där hemma firades hon med en kladdkaka som syster bakat och jag bestämde mig för att lossas att jag var där och firade mamma, genom att själv baka en kladdkaka. Denna blev faktiskt ganska lik sverige-kladdkakorna, även om den behövde stå i ugnen i ca 50min istället för 20 av någon outgrundlig anledning.

Nåväl det är inte det viktiga. Det viktiga i denhär berättelsen är att pappan i familjen för första gången sa "It's good" om något av mina kuldinariska skapelser! Tidigare har han inte ens gett ifrån sig ett lite mmm som tillgännagivelse. Medan jag alltid säger att det är gott och så. Men nu, denna lilla fina kommentar, precis innan jag trodde jag var körd och var på väg att börja duka undan. Wey! Segern är min, segern är min, segern är min...!!!

Så jag hoppas att mammas födelsedag var lika bra för födelsedagsbarnet själv som den var för mig :) Här är hon


Jag gillar inte att jag just nu skulle gilla lite normalt

Jag måste bara skriva av mig lite innan jag lägger huvudet på kudden för att få någon timmes sömn innan morgondagen står för dörren. Ikväll diskotek, samma ställe. Jag säger då det, som jag saknar en vanlig hederlig fungerande konverstation! När de försöker prata med mig, det händer ju att jag åtminstone har en aning om vad dom menar, men det kan lika gärna var något helt annat. Och när jag någon gång försöker få fram något överhuvudtaget så förstår ingen. Eller också förstår de lite efter en halvtimmes desperata charader och då är det som att det jag sa borde vara så viktigt som om jag avslöjade lösningen på världens problem, fast jag kanske bara kommenterade låten. Till slut ger båda parter upp och då står jag mest där som ett fån medan de babblar på med varandra. Känns rätt hopplöst, för att vara krass.

Och det här med cykel igen, jag vet att jag repeterar, men jag gör verkligen sensation med min bici. Helt otroligt vilket samtalsämne en vanlig cykel kan vara. Men nog är jag övertygad om att jag utsätter mina nervers hälsa för mer skada (och mitt liv för mer hot) när jag sitter i en bil som far fram i 130 på mittlinjen och vars förare kan ha druckit både det ena och det andra, än när jag sakta MEN SÄKERT trampar fram på min cykel. Visserligen är det becksvart, men jag har ju lyse och jag mötte inte en enda bil eller levande varelse på hela vägen hem. Inget kan faktiskt lugna ner mer än en cykeltur efter en natt ute... tja det skulle ju vara en normal konverstation då.

Läskigt tråkigt

Huh! säger jag bara. Gårdagen spenderades största delen av tiden under täcket. Jag latade mig så mycket som man knappt ens får göra när man är sjuk. Det ända sm ursäktade mig var att jag kommit hem fem på morgonen, det var dålgt väder och att gårdagens morgondag (idag) skulle bli händelserikare med halloweenkalas och allt. Så blev det inte. Halloween festen var inställd på grund av regn. Så denna dag har varit gårdagens like. Det enda som ens påminnt om halloween är hur fruktansvärt, skrämmande, tråkigt jag haft och googels temarubrik, typ. Lagade potatis- och purjolökssoppa också för det kändes lite höstigt. Vädret är också höstigt, regn, men träden är gröna. Det enda, ens i närheten, av produktivt som jag tagit för mig under dessa två dagar är: pluggat italienska, läst en halv chiclit-bok (babbeldrottningen(!)haha, vem döper en bok till det och vem läser den??), hängt på facebook, målat, målat naglarna, bloggat, tittat på titanic (på italienska), skrivit dagbok, ätit, lekt lite med matteo. Men varför gör inte människan något med sitt liv? tänker både ni och jag. Men då kontrar jag, vad skulle jag göra? Kanske ge mig ut i ett regnigt ingenting en söndag? Njaa. Åka eventuella tåg till en stad, där allt är stängt på söndagar och sightsee:a för mig själv i regnet? Njaa. Åka till simbassängen och simma, tjaa kanske borde gjort det. Äta massa gott, krypa under täcket och tycka synd om mig själv? Jaaa!

Imorgon är jag också ledig. Då ska jag i alla fall ut och tända ljus och sjunga "Ute blåser blåser sommarvind..." någonstans. Sedan hoppas jag att risskördetidens slut ska ge utdelning, men det är inte troligt. Annars är det fritt fram för er läsare att ge massa spännande förslag på allt jag kan fylla min dag med!

Jag saknar bryggkaffe.

Det svarta (läs: blonda) fåret

De galna svenska tjejen som cyklar överallt och som inte förstår någonting, det måste vara vad de kallar mig. Allt här är så himla konstigt, men eftersom jag är ensam så är det ju jag som känner mig konstig. Jag kan inte hänga med i någon av konverstionerna (av naturliga själ), men jag känner mig så korkad. Jag blir mest medsläpad hit och dit, vilket är väldigt gulligt av dem, men jag känner mig som ett bihang.

Jag cyklade, som vanligt, till balloon igår och varje gång det kommer på tal att jag cyklar (och det kommer ALLTID på tal sedan den första fick reda på det) så skrattar alla, sedan tittar de förebrådande på mig och säger stakande med sitt italienska uttal "it's dangerous". Men i Sverige så är det farligare att åka bil med en förare som druckit, men den logiken är det ingen som förstår...

Efter balloon åkte vi till ett diskotek, som det så fint kallas. Ojoj det är annorlunda här! Det är som en stor grej att gå på diskotek, alla frågar (med hjälp av halvdanna tolkar) "Do you go dancing in sweden?". Ja, säger jag. Vem gör inte det och i sverige när vi går ut så dansar man faktiskt och de spelar faktiskt musik, tänker jag. För de dansar inte särskiljt mycket här, alla står mest på dansgolvet och diggar lite. Men man kan ju inte beskylla dem för det som kommer ut ur högtalarna mer än den faktiska musiken (väldigt utomlandsig diskomusik) är dj:ns snack som verkar gilla att höra sin egen röst. Några som ändå dansar är gogodansarna och "den sympatiska horan", haha!...

...Ja, jag är definitivt inte i Sverige! Det är inte bara ovanstående utan allt! Går inte riktigt att sätta tummen på det. Men jag ska inte klaga, det var ju äventyr jag ville ha och igår var faktiskt kul och... interessant. Men å! vad skulle jag inte göra för lite idolmys med familjen, eller härligt snack med tjejorna eller åtminstonde en normalt fungerande konversation överhuvudtaget :) Imorgon ska jag på halloweenkalas med en annan nyfunnen vän och det ska tydligen vara en amerikan där som bott i italien i fyra år, woho, han kanske kan förklara saker och ting!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0